För det första måste jag få tacka till er alla som kommenterat och gratulerat! Jag blir så otroligt glad när jag får läsa alla kommentarerna! ♥

Jag kan lugnt säga att jag i n t e förstått än. Är det verkligen sant? Drömmer jag? Nyper i armen och det gör ont. Idag har jag suttit hos syrran och tittat på huset flera gånger och tänkt "Där ska vi bo snart"...

Det är en stor gård vi kommer att bo på, (Ja det finns ladugård & traktorhus på gården) och som jag sagt på förra inläggen är det en stor trädgård och där finns det äppelträd, plommonträd, vinbärs buskar och lite annat. Ja jag är helt enkelt jätte glad! Jag glömde tillägga att det finns även en liten gullig damm på trädgården som vi ska ordnas och göra fint där.

Vi var och tittade på huset igår kväll och träffade ägaren. Agnes var hemma och sov (min syster var här hemma hos oss, så tro inte att Agnes var hemma själv.. hihi) Men iallafall så tittade vi genom alla rummen. Det är lite att tapetsera kvar, som sovrummet och sen får vi nog måla i vardagsrummet tror jag vi bestämt så eftersom det är mycket jobb om man ska riva väggarna där för det är väv tapeterna (urjobbigt). Men vi får se! Det ska iallafall bli jätte roligt, och jag längtar så!

Jag har tänkt gå till huset snart och börja rensa på trädgården och göra det fint innan vi flyttar in. Huset ligger ca 5 min gångsavstånd härifrån. Vi kommer även bo granne med syrran, kan det bli bättre?

Det ska bli otroligt skönt att få slippa bo här i lägenheten som är på andra våningen eller så är det tredje våningen. Eftersom vi måste gå genom källaren för att komma upp till lägenheten. Det blir mycket trappor och det finns ingen hiss heller. Det börjar bli tungt att bära Agnes varje dag upp och ner. Jag förstår inte hur jag klarat av detta, när vi bott här ett år? Jag som burit med "liggdelen" från barnvagnen med Agnes sovande i den och burit upp den till balkongen där Agnes fick sova vidare. Ibland hade jag också 4-5 matkassar och bar upp dem samtidigt hade jag Agnes i famnen! Ja.. det är visst "mamma styrkan" kommer fram då, då klarar man allt. Allt för att barnet ska må bra.

Sen har jag inte förstått heller att jag snart får fast anställning! Jag som blev "arbetssökande" från början av mars månaden men då inskolade jag Agnes på förskolan. Då hade jag verkligen fullt upp och vi åkte dit och dit överallt. Då hade jag inte hunnit tänka att jag verkligen var arbetslös. När aprilmånaden kom, fick jag veta att jag fått jobb. Redan!?, tänkte jag då och ja allt har gått så fort!

Det är så roligt när allt går så bra!