Jag har tyvärr fått sån olust med att skriva på bloggen just nu, eftersom jag blev väldigt frustrerande, arg och ledsen igår. Allt kändes så orättvist och det känns fortfarande jobbigt.

För att berätta kort.
Igår fick jag ett samtal från någon som ringde. Kollade upp vem det var. Aha, det var någon från ett åldersdomshem som ringde, då förstod jag att det gällde något med jobb. Bad min väninna ringa åt mig eftersom jag inte kan prata med de okända genom telefon. (Jag kan prata telefon med vissa nära&kära) Ja det var någon som ville att jag skulle jobba åt dem, men så fort de hörde att jag var döv fast jag pratar flytande och hör rätt bra ändå med hörapparaterna. Nej, jag fick inte jobbet.

Då förstår ni (särskilt till er som är döva), hur det känns. Det känns för jävligt, då kände jag mig väldigt handikappad eller vad ska man säga. Jag är enormt besviken, det irriterar mig väldigt mycket att jag inte kan jobba vad som helst. Nackdelen att vara döv, att samhället inte är anpassad åt oss.

Varför jag inte fick jobbet är på grund av att de använder larmtelefonen, därför kunde de inte ge mig jobbet. Å andra sidan är jag ändå glad att jag inte fick jobbet eftersom jag har fått höra mycket skit om stället. Otrevliga folk som jobbar på åldersdomshemmet.

Men imorgon ska jag få prata med chefen (som jag pratade om tidigare inlägg) och prata om jag får börja jobba hos dem. Jag hoppas innerligt att jag får jobbet! Hoppas, hoppas!!